ARGH!
Nu när jag ändå är inne på att hata så kan man ju nämna den totala meningslösheten med att gå till skolan. Jag kan vara borta en vecka och det skulle inte spela någon roll, men jag måste fortfarande lämna in en massa meningslösa rapporter. För nutida konst räknas lika mycket i betygen som matte B. Hur fan kan det var rätt. Det känns ju så meningslöst att kanske inte komma in på den utbildningen man vill för att man fick VG i en sån meningslös kusr. Men å andra sidan så orkar jag inte heller anstränga mig när det känns meningslöst. Inte bra Miranda!
Jag tror jag har hamnat i en nedåtgående spiral.
Så! Nu har jag avreagerat mig tillräckligt för idag. Hoppas ni har en fortsatt trevlig dag!
Bara en tanke...
Hej och välkommna alla smarta!
Nu har jag äntligen, sådar en många år försent, hakat på denna otroligt fabulösa trend: bloggandet. Har i flera år varit en envis motståndare till denna nymodighet, men har nu bestämt mig för att det kanske ändå finns några fördela med en blogg.
Främst har jag skapat denna blogg för att ta vara på de obetalbara, klockrena tillfällerna som alltid faller i glömska. Meningar som "Vänta lite, du har lite lussebulle i ögonbrynet" eller "Man måste ha lite curry i tillvaron" får inte gå till spillo. Detta kommer alltså bli en hyllning till de fantastiska internskämt som bara måste delas med resten av världen.
Jag erkänner att mitt bloggande antagligen kommer bli väldigt sporadiskt, men då kommer jag ju också bara skriva är jag är riktigt inspererad vilket kommet leda till extremt intressanta inlägg.
Kramar och pussar mina kära läsare (om jag nu får några) som inte har något bättre för er.
Mina ödmjuka hälsningar
// Miranda
